I don't need a man or what?
Hmm jag och killar = ? eller kanske ett nej. Det känns som att jag har försökt några år nu att få killkompisar men utan något riktigt lyckat resultat. Gång på gång har jag gett upp, sen dyker det ändå upp någon kille som man tror är värld att ge en chans i alla fall.
Men nu en än gång orkar jag snart inte mer. Jag vill verkligen ha en kille/man att snacka med och kunna umgås med utan att det ska bli någon mer attraktion mellan oss. Är det bara för mig att inse att jag och killar inte går ihop?
Är det kanske dags att bli lesbisk? Visst sant att jag oftast som många andra över jorden tycker att kvinnor är vackrare än män. Men att ha en relation med en känns inte häller rätt. Kanske ska man starta ett förhållade med sig själv på ett kärlektsullt sätt. En fördel med det är väl att man redan känner sig själv och vet vad man vill. Det går nog också att undivka en del bråk.
En sak som jag hos mig personligen tycker är att kvinnor i regel är med storsinta och kärleksfulla på ett annat sätt än män. Jag har tror att det har att göra med våra biologiska instinkter. Kvinnor måste vara havande i 9 månader, och då är det mycket att tänka på för att få ett friskt och starkt barn. Sen när barnet föds måste vi ge de mat och ta hand om det för dess överlevnad. Undertiden som manen kanske jagade andra rovdjur i skogen. Det är alltså modersinstinkterna som gör det!
Vill jag binda mig nu, om 2 år eller aldrig? Är ensam stark eller bara tragisk?
Time will the who I am.
Men nu en än gång orkar jag snart inte mer. Jag vill verkligen ha en kille/man att snacka med och kunna umgås med utan att det ska bli någon mer attraktion mellan oss. Är det bara för mig att inse att jag och killar inte går ihop?
Är det kanske dags att bli lesbisk? Visst sant att jag oftast som många andra över jorden tycker att kvinnor är vackrare än män. Men att ha en relation med en känns inte häller rätt. Kanske ska man starta ett förhållade med sig själv på ett kärlektsullt sätt. En fördel med det är väl att man redan känner sig själv och vet vad man vill. Det går nog också att undivka en del bråk.
En sak som jag hos mig personligen tycker är att kvinnor i regel är med storsinta och kärleksfulla på ett annat sätt än män. Jag har tror att det har att göra med våra biologiska instinkter. Kvinnor måste vara havande i 9 månader, och då är det mycket att tänka på för att få ett friskt och starkt barn. Sen när barnet föds måste vi ge de mat och ta hand om det för dess överlevnad. Undertiden som manen kanske jagade andra rovdjur i skogen. Det är alltså modersinstinkterna som gör det!
Vill jag binda mig nu, om 2 år eller aldrig? Är ensam stark eller bara tragisk?
Time will the who I am.
