En vanlig måndags dizz!
Jag var modig och träffade honom face-to-face och berättade hur jag kännde, så mycket var han värd. Han är ändå den bästa killen jag har träffat hittils. Men sen när han hade fattat att vi inte skulle bli tillsammans så förststog han ännu mer att han ville ha mig. Först när han förlorade mig förstod han hur mycket, han hade fallit för mig. Han ville att jag skulle ge han en chans till, men det är ju ingen mening med det jag kommer fortfarande känna som jag gör.
Vi ska vara vänner hoppas bara att han inte blir för sårad då, jag vet hur svårt det kan vara. Att föröska var vänner fast egentligen brinner hjärtat av kärlek på insidan.
Tänk att på bara 1 månad så lyckades jag faktiskt. Vi öppnande oss för varandra lärde känna varandra en så mycket vi hunnit med i alla fall. Han föll för mig, han var gullig och kärleksfull. Sen nekade jag han och sa att vi inte kan bli tillsammans. Nu ångrar han att han gick och bråkade med en kille eftersom jag inte gillar våld. Han gör säkert vad som helst för att jag ska bli hans.
Nu vet jag hur det känns att dizza någon på högre nivåer. Tänk att jag faktiskt nog har sårat någon annan.
